Birger Ekerlid om boken Marken och människorna som försvann

Birger Ekerlid, journalist och författare, är aktuell med boken ”Människor och marker som försvann”. Det är en utgåva av en kulturhistorisk rapport som gjordes i mitten av 1950-talet, med hundratals fotografier från platserna som försvann.
Rapporten och de många bilderna är ett ovanligt titthål in i dåtiden före vattenkraften och regleringsmagasinen i Umeälven, före dämningen i nedre Björkvattsdalen i Tärna i Västerbottens län.
I boken kan man läsa livet för samer och nybyggare; mat och måltider, kvarnar och sågarfärdvägar och handel, hantverkare, post och telefon, seder och bruk vid födelse, bröllop och begravningar, skolgång, folklig medicin och annat. De män och kvinnor som har intervjuats är alla födda i slutet av 1800-talet.
När området började koloniseras valde många samer att bli nybyggare. I kyrkböckerna kallas de nybyggarlappar eller lappnybyggare. Anekdoter och noteringar om personer, olyckor och andra händelser har sin givna plats i berättelsen. I boken listas över 300 personnamn, en guldgruva för släktforskare.
Inför dämningen på 1960-talet tvingades 169 personer att flytta, så även om Birger Ekerlids morföräldrar. Människorna i Björkvattsdalen och på många andra platser i Sápmi fick offra en hel del när Sverige behövde elkraft. I en tidningsartikel från 1955 uttalar sig en Tärnabo: "Vi får offra allt för andras lyse".
Ännu större exploateringar kan bli verklighet idag. I området finns nämligen ansenliga mängder nickel i berggrunden. Det gigantiska projektet, som går under namnet Rönnbäcksgruvan, är sannolikt mer kontroversiellt än dämningarna på 1960-talet.