Surmört! Skogsvandring av Hans Lidman 1959

Surmört! Hans Lidmans fantastiska film från 1959.
Har fått tillstånd att lägga ut den här, tycker den är så fin!
Inte bara fin, utan väldigt nyttig, man lär sej göra surmört.
Nåt som kan va bra att kunna när det blir stopp i varuflödet...😘
Jag har skrivit om detta och det finns recept i min bok Stefans Lilla Gröna:
"Jag hade hört talas om surmört ett tag, framförallt hade jag läst fiskeskribenten och fotografen Hans Lidmans fantastiska bok Laxögat från 1959 där man kunde läsa:
"För en del år sen skulle jag göra en påhälsning hos Andreas i Svartmyren, en ensling och filosof långt inne i Hälsinglands skogar. Han bodde i en kojliknande stuga, utan väg, utan telefon, utan postgång."
"Till och med stigen till stugan var så smal och slingrande och svår att följa, att man lätt villade bort sig bland korsande får och fågelstigar."
(Jag hade ärvt boken av min farsa, dalmasen som alltid hade längtat hem till skogen från Högdalen och Farsta, och den där vurmen för ensliga gubbar i skogen hade jag fått i arv)
"Då slog en välbekant doft emot mej. Rena surströmmingslukten. Mitt i storskogen!Jo, det var så sant. Jag hade hört att Andreas brukar lägga in surfisk. Lekmört, som han tog om vårarna. Och som han åt sig sjuk på, då och då. Hans mage var förstörd av ensidig och halvlagad föda. Men surmörten övergav han inte.Jag behövde ingen väg längre. Jag gick efter doften, spikrakt. Och stod efter en halvtimme vid Andreas lilla trivsamma ödemarkstuga.Ingen svarade när jag knackade. Och fattas bara annat. Skogsfolk knackar inte - de kliver bara på. Dörren var olåst. När jag drog upp den, satt Andreas i den obäddade sängen och band nät. Mörtnät. Med slokhatten på.
(Sån vill jag bli!! Tänkte jag, när jag läste den här fantastiska boken som tonåring.)
"Doften av surmört var stark nog utanför stugan. Nu slog den emot mej som en vägg..." (Här utelämnar jag några rader. Jag vill ju trots allt inte skrämma iväg er!)
"Och fram på dan, då lungor och huvud blivit rensade av frisk barrdoft tyckte jag plötsligt om den, den kittlade i näsan på ett finurligt sätt, den väckte längtan efter mat.Och nu, nu är jag frälst. Med hull och hår. Nu är surmörten betydligt finare än surströmmingen...
Får man den sen stekt på glöd av alved och serverad med varm potatis, getost och gammalt hälsingskt tunnbröd, äter man sej lätt fördärvad."
Jag, och många av mina polare, kan inte annat än hålla med. "
#surmört #matvärn #självförsörjning #fiske #surströmming #hanslidman