Lokförarens jätteärt, pålitlig potatislök och lagstadgad humle

Att odla sorter från förr förankrar både oss och våra trädgårdar i historien och inspirerar till nya odlingsäventyr. Erik de Vahl, som är kurator för köksväxter vid Nationella genbanken vid SLU, berättar om hur några av de kulturarvsväxter som återfanns i Fröuppropet och Sparrisuppropet bevaras och hur de kan nyttjas och odlas.
I Sveriges Program för odlad mångfald (POM):s första upprop år 2002, Fröuppropet, efterlystes fröer av äldre trädgårdsväxter med dokumenterad odlingshistoria. Gensvaret blev större än väntat! I boken Klint Karins kålrot och Mor Kristins böna presenterades 2013 många av de älskade arveväxter som namngavs och beskrevs under inventeringarna.
De pålitliga potatislökarna, som samlades in senare under Sparrisuppropet, bär på värdefulla minnen av självförsörjning och äldre matkultur. Gråsockerärten ’Lokförare Bergfälts Jätteärt’ har å sin sida blivit en eftertraktad raritet som fördjupat bilden av vårt gröna kulturarv. Kulturarvshumlen som återfanns med hjälp av äldre skifteskartor bär på viktiga egenskaper då den bevarade brukshumlen ofta är väl anpassad till våra nordiska odlingsbetingelser.
Men, bortom oljor och alfasyra finns också kulturhistoriska värden bevarat i växtmaterialet. Vår odlade mångfald och vårt gröna kulinariska kulturarv lever i våra arveväxter!
Lunchwebbinarium från SLU Future Food den 15 sep 2021: www.slu.se/cen...