Krutrök, fladdrande fanor och dånande klockor. Om adliga begravningar i 1600-talets Stockholm.

Under 1600-talet berättar sättet en person begravdes på mycket om vilken status personen hade som levande och vilken status som de efterlevande släktingarna önskade knyta till den döde.
Begravningar kan därför visa hur olika hierarkier upprätthölls och praktiserades då alla i ståndssamhället någon gång erfor det. Därtill beskådades begravningar av många människor varför det var viktigt att styra tolkningsutrymmet så att den döde presenterades i enlighet med familjens och ståndets statusuppfattningar.
Mängden och förekomsten av rikt utsmyckade huvudbaner och fanor, dånande klockringningar, dundrande saluter från militärer och bastioner var tillsammans med deltagarna olika sätt på hur den dödes position skapades både inför Stockholms medborgare och för adelsståndets medlemmar.
Stockholms stad och dess invånare engagerades på så sätt i begravningen, dels när processionen färdades genom stadskärnan och dels genom att ljudet färdades långt utanför tullarna.
Alexander Engström är fil. dr i historia och mottagare av Riddarhusets kulturstöd för sin avhandling "Olikhetens praktiker: Adlig begravningskultur i Sverige c:a 1630-1680".
Det här är en bildsatt ljudinspelning från föredraget på Riddarhuset den 29 september 2020.