Vågat, du förtjänar all kredd för det! Jag gillar dina tankegångar men är lite nyfiken på vad dom är grundade i😊 läst/ lyssnat/ tittat på nått speciellt? Några idéer på hur man kan göra ist?
Har inte några raka idéer men har väl en del tankar om vad man skulle kunna göra. Nja alltså de är grundade i min upplevelse under 6 års utbildning, ca 1 års arbete samt mycket poddar, intervjuer och nätverkade med folk inom hälso och sjukvård samt konsultbranschen och medtech typ
@@teemo8247 det handlar inte om de, själva fenomenet att man inte får va duktig i sverige eller extra driftig lyser ju igenom som han beskriver i den offentliga arbetes miljön tex då som yrket som läkare de är en mer djupgående sak varför det är som de är. Jantelagen lite diffust beskrivet sitter ganska djupt in i svenskarna. Så jag förstår hur han tänker och känner kring situationen men de är djupt rotat och inte så lätt föränderligt men de är väll lite av socalismen is sitt esse. Personligen delar jag hans uppfattning och tycker de är förkastligt att dem som verkligen vill och är duktiga ambitiösa hålls tillbaka för att är ''lika'' osv. Men så ser sverige ut inte enbart inom de här området utan är ingrott i samhället och andra sektorer.
Detta är ett viktigt ämne som behöver diskuteras mer, så jag uppskattar att du gjort en video om det. Det finns mycket av det du säger som jag håller med om, samtidigt finns det mycket jag inte håller med om. De senaste åren har den offentliga sektorn börjat analyseras alltmer utifrån effektivitet/produktivitet, som att skola, hälso- och sjukvården, kollektivtrafiken etc. skulle utgå från samma principer som företag utgår från. Analysen faller dock platt eftersom oavsett hur dåligt det går för den offentliga sektorn så kommer pengarna fortsatt rulla in, precis som du nämner. Jag ser inte detta i sig som något dåligt, eftersom vi i Sverige gemensamt under över 100 år bestämt att vi ska ha ett land med ett starkt socialt skyddsnät och att staten ska ta hand om sina medborgare - vilket kostar pengar, därav de höga skatterna i vårt land. Jag tror att stirra sig blint på produktivitet och kostnadseffektivitet inom den offentliga sektorn är kontraproduktivt, eftersom det skapar en stress för de som jobbar i verksamheterna. Frekvensen av personer som blir utbrända/går in i väggen inom offentlig sektor är idag mycket högre än vad den var förr. Det måste finnas en flexibilitet och en förståelse för att inte alla kan jobba lika mycket. För många är det så att för de ska kunna hålla i längden kanske de "bara" kan ha 4 patienter/per dag, då om de blir tvingade att ha 8 patienter/per dag så kommer hen med tiden bli utbränd. Arbeten som läkare, psykologer, kuratorer, lärare, skötare etc är till sin natur krävande, så att lägga på företagsvärldens krav ovanpå det ser jag inte som rimligt. Såklart ska vi agera utifrån kostandseffektivitetsprincipen, det står tillochmed i HSL, men det kan inte vara den högsta principen. Det kan även tilläggas att det är mycket dyrare för den offentliga sektorn att dess arbetare blir sjukskrivna på grund av utbrändhet, i jämförelse med om hen får arbeta i sin egna takt. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att tolka sina kollegor som "lata" bara för att de inte håller samma arbetstempo som en själv. Det finns självklart kollegor som försöker fuska och är lata, men jag tror denna gruppen är relativt liten och är på intet sätt anledningen till de problem som finns inom offentlig sektor. Jag tror att problemen snarare är på organisations-nivå, t.ex. alla oändliga möten och administration som tar upp viktig tid som kunde använts för mer produktiva ändamål, t.ex. patientarbete. Som sagt, detta är ett komplext ämne, och något jag gärna diskuterar (jag tror inte att jag har alla svaren, pratar endast utifrån vad jag sett och läst :D). Den offentliga sektorn har helt klart sina problem , men medan du verkar yrka på att mer "företagstänk" skulle lösa många av problemen, så tror jag tvärtom att det är denna glidning mot new public management som är grunden till många av de problem som vi har idag.
Hej och tack för en oerhört genomtänkt kommentar. Jag förstår dig och håller faktiskt delvis med dig. Har själv funderat kring till vilken utsträckning man kan jämföra sjukvården med vanliga marknaden bland annat. Så uppskattar verkligen din kommentar och tillägg till debatten :)
Bra video och som läkare med mångårig erfarenhet av såväl privat som offentlig drift kan jag hålla med i stora delar. Emellertid tror jag att man måste gräva djupare i frågan om incitamentsstrukturerna. Du belyser den allmänna likgiltigheten inom offentlig drift vad gäller att hushålla med medel och att fokusera på produktivitet. Men jag tror man måste se till vad som skulle kunna ändra på denna likgiltighet. Här måste man gå ned på individnivå och ändra mindset och drivkrafter. Här måste det finnas en direkt koppling mellan arbetsinsats, drivkraft, engagemang, produktivitet och personlig vinning. Den som inte upplever en direkt personlig vinning av att anstränga sig utöver ett minimum kommer heller inte att göra det. Den ansträngningen behöver inte vara monetär utan kan mycket väl bestå i annan personlig tillfredställelse även om ekonomiska incitament är både tydliga och allmänt uppskattade. Den som anstränger sig lite extra och enbart ser en ökad personlig belastning utan positiva sidoeffekter kommer snart att upphöra med detta. Detta blir precis lika effektivt som i planekonomiska strukturer och här har vi problemets kärna. Vår sjukvård drivs mer planekonomiskt än marknadsmässigt och i ett sånt system, där det bara finns att förlora på att personligen anstränga sig lite extra, kommer den låga produktiviteten att bli förhärskande och därmed är alla förlorare. Så länge vi inte tillser att det blir en tydlig koppling mellan personlig ansträngning, arbetsinsats och engagemang med en tydlig personlig vinning kommer inte sjukvården att se någon verklig förbättring.
En patient om dagen låter som himmelriket! Dit skulle jag sökt mig om jag var läkare
Och göra ingenting resten av dagen? Låter hemskt om du frågar mig
@@SkyNikodell var ironisk, låter som att man är där helt i onödan då
Vågat, du förtjänar all kredd för det! Jag gillar dina tankegångar men är lite nyfiken på vad dom är grundade i😊 läst/ lyssnat/ tittat på nått speciellt? Några idéer på hur man kan göra ist?
Har inte några raka idéer men har väl en del tankar om vad man skulle kunna göra. Nja alltså de är grundade i min upplevelse under 6 års utbildning, ca 1 års arbete samt mycket poddar, intervjuer och nätverkade med folk inom hälso och sjukvård samt konsultbranschen och medtech typ
Anledning till att de får mer pengar är pga groteska kostnader som inte fanns i samma utsträckning för 30 år sedan
Offentlig sektor funkade på 80 taler undra varför?
jantelagen.
det behöver inte betyda att han skryter. Tänk om du själv skulle i någon arbetsplats och inte får någon credit för det arbete du gör
@@teemo8247 det handlar inte om de, själva fenomenet att man inte får va duktig i sverige eller extra driftig lyser ju igenom som han beskriver i den offentliga arbetes miljön tex då som yrket som läkare de är en mer djupgående sak varför det är som de är. Jantelagen lite diffust beskrivet sitter ganska djupt in i svenskarna. Så jag förstår hur han tänker och känner kring situationen men de är djupt rotat och inte så lätt föränderligt men de är väll lite av socalismen is sitt esse. Personligen delar jag hans uppfattning och tycker de är förkastligt att dem som verkligen vill och är duktiga ambitiösa hålls tillbaka för att är ''lika'' osv. Men så ser sverige ut inte enbart inom de här området utan är ingrott i samhället och andra sektorer.
Detta är ett viktigt ämne som behöver diskuteras mer, så jag uppskattar att du gjort en video om det. Det finns mycket av det du säger som jag håller med om, samtidigt finns det mycket jag inte håller med om. De senaste åren har den offentliga sektorn börjat analyseras alltmer utifrån effektivitet/produktivitet, som att skola, hälso- och sjukvården, kollektivtrafiken etc. skulle utgå från samma principer som företag utgår från. Analysen faller dock platt eftersom oavsett hur dåligt det går för den offentliga sektorn så kommer pengarna fortsatt rulla in, precis som du nämner. Jag ser inte detta i sig som något dåligt, eftersom vi i Sverige gemensamt under över 100 år bestämt att vi ska ha ett land med ett starkt socialt skyddsnät och att staten ska ta hand om sina medborgare - vilket kostar pengar, därav de höga skatterna i vårt land. Jag tror att stirra sig blint på produktivitet och kostnadseffektivitet inom den offentliga sektorn är kontraproduktivt, eftersom det skapar en stress för de som jobbar i verksamheterna. Frekvensen av personer som blir utbrända/går in i väggen inom offentlig sektor är idag mycket högre än vad den var förr. Det måste finnas en flexibilitet och en förståelse för att inte alla kan jobba lika mycket. För många är det så att för de ska kunna hålla i längden kanske de "bara" kan ha 4 patienter/per dag, då om de blir tvingade att ha 8 patienter/per dag så kommer hen med tiden bli utbränd. Arbeten som läkare, psykologer, kuratorer, lärare, skötare etc är till sin natur krävande, så att lägga på företagsvärldens krav ovanpå det ser jag inte som rimligt. Såklart ska vi agera utifrån kostandseffektivitetsprincipen, det står tillochmed i HSL, men det kan inte vara den högsta principen. Det kan även tilläggas att det är mycket dyrare för den offentliga sektorn att dess arbetare blir sjukskrivna på grund av utbrändhet, i jämförelse med om hen får arbeta i sin egna takt. Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att tolka sina kollegor som "lata" bara för att de inte håller samma arbetstempo som en själv. Det finns självklart kollegor som försöker fuska och är lata, men jag tror denna gruppen är relativt liten och är på intet sätt anledningen till de problem som finns inom offentlig sektor. Jag tror att problemen snarare är på organisations-nivå, t.ex. alla oändliga möten och administration som tar upp viktig tid som kunde använts för mer produktiva ändamål, t.ex. patientarbete.
Som sagt, detta är ett komplext ämne, och något jag gärna diskuterar (jag tror inte att jag har alla svaren, pratar endast utifrån vad jag sett och läst :D). Den offentliga sektorn har helt klart sina problem , men medan du verkar yrka på att mer "företagstänk" skulle lösa många av problemen, så tror jag tvärtom att det är denna glidning mot new public management som är grunden till många av de problem som vi har idag.
Hej och tack för en oerhört genomtänkt kommentar. Jag förstår dig och håller faktiskt delvis med dig. Har själv funderat kring till vilken utsträckning man kan jämföra sjukvården med vanliga marknaden bland annat. Så uppskattar verkligen din kommentar och tillägg till debatten :)
Herregud....
Mer privatisering och sänkta skatter, det tjänar alla arbetare i Sverige på.
Bra video och som läkare med mångårig erfarenhet av såväl privat som offentlig drift kan jag hålla med i stora delar.
Emellertid tror jag att man måste gräva djupare i frågan om incitamentsstrukturerna. Du belyser den allmänna likgiltigheten inom offentlig drift vad gäller att hushålla med medel och att fokusera på produktivitet. Men jag tror man måste se till vad som skulle kunna ändra på denna likgiltighet. Här måste man gå ned på individnivå och ändra mindset och drivkrafter. Här måste det finnas en direkt koppling mellan arbetsinsats, drivkraft, engagemang, produktivitet och personlig vinning.
Den som inte upplever en direkt personlig vinning av att anstränga sig utöver ett minimum kommer heller inte att göra det. Den ansträngningen behöver inte vara monetär utan kan mycket väl bestå i annan personlig tillfredställelse även om ekonomiska incitament är både tydliga och allmänt uppskattade.
Den som anstränger sig lite extra och enbart ser en ökad personlig belastning utan positiva sidoeffekter kommer snart att upphöra med detta.
Detta blir precis lika effektivt som i planekonomiska strukturer och här har vi problemets kärna. Vår sjukvård drivs mer planekonomiskt än marknadsmässigt och i ett sånt system, där det bara finns att förlora på att personligen anstränga sig lite extra, kommer den låga produktiviteten att bli förhärskande och därmed är alla förlorare.
Så länge vi inte tillser att det blir en tydlig koppling mellan personlig ansträngning, arbetsinsats och engagemang med en tydlig personlig vinning kommer inte sjukvården att se någon verklig förbättring.