วีดีโอ

Tänk, vilken rikedom och tröst... SionsHarpan 527 om det är någon annan än jag som funderat på vad sången heter på svenska.

Jag sjöng denna för min mamma o pappa vid graven

Dessutom är den nedbantad till tre futtiga verser i psalmboken. Man kan undra vad som händer vid nästa nyutgåva. Då försvinner den väl helt !!

Härligt!

Det är en ukrainsk sång om floden Dnepr th-cam.com/video/6--ZM_GhXgs/w-d-xo.htmlsi=Oon56XmZIW_XYqiT

Jag älskar namnet Jesus. 🙏

Bra sjungit. God fortsättning

Härlig sång

Hyvät vanhat sanat. Kiitos.

Aivan kun Jeesuksen sylissä saisi olla näissä lauluissa

1. Den stora vita skaran där Lik tusen berg som snöskrud bär, i tronens ljus vid palmers sus, säg vilka dessa är. Det är den stora skara som ur mycken nöd och plåga kom. Och Lammets blod Dem rena gjort för himlens helgedom. Där firar de sin kyrkogång med oupphörlig jubelsång i valv av ljus i herrens hus bland alla änglars sång. 2. Här levde de i djupt förakt men se dem där i deras prakt för tronen stå med kronor på i himmelsk glans och makt. De ofta haft det tungt och svårt och deras kinder höljts i gråt. Gud mötte dem. Strax de kom hem Han varje tår tog bort. Nu har de fått det som är bäst: hos Herren Gud lövhyddefest, och Lammet själv vid livets älv är både värd och gäst. 3. Så gläds, ja gläd er tusenfalt, Ni som har mist och vunnit allt. Ni som i tro bestod ert prov, blev jordens ljus och salt. Ni kände till en hemlighet som änglar men ej världen vet: att den som sår med sorg och gråt en jubelskörd får se. Med segerpalmer i er hand sjung ut er fröjd på himlens strand. Pris vare Gud som gett sin brud ett hem i livets land!

1. Gud, ditt folk är vandringsfolket. Själv du mitt ibland oss går. Du oss leder du oss stärker, när vår väg blir lång och svår. Bröd från himlen, bröd från himlen ur din fadershand vi får, ur din fadershand vi får. 2. Låt kristallklar källan strömma med det vatten som ger liv. Var vår eldstod under natten och om dagen molnstod bliv. Starka klippa, starka klippa, var vår tillflykt och vår frid, var vår tillflykt och vår frid. 3. När jag når de mörka vattnen, över dem skall färdas ut, räds jag ej. På andra sidan finns en värld av sång och ljus. Där skall lovsång, där skall lovsång stiga stark som havets brus, stiga stark som havets brus.

1.Här kommer, Jesus, dina små, och vill till dig i stallet gå. O, hör vår bön och hjälp oss du, Så att vi hittar vägen nu. 2.Med sång vi skyndar för att se Guds egen Son och böja knä. O sköna stund i julens natt Då du blev född, vår vän, vår skatt! 3.Men säg, hur kan det komma sig att många mänskor glömmer dig, fastän till jorden du steg ned att ge oss kärlek, tröst och fred? 4.O, drag oss till dig, Jesus kär, vår bäste vän, och låt oss här få tjäna dig, fast vi är små. På dina vägar vill vi gå. 5.I dopet fick vi ett försvar Mot all den makt som ondskan har. Guds barn vi är, på Gud vi tror, Och längtar efter dig, vår bror. 6.O Jesus Kristus, låt en gång Oss få bland helgonen med sång i himlens ljusa paradis lovprisa dig på änglavis. 7.Här står vi nu i flock och rad kring dig som gör vår jul så glad. O, hjälp oss alla att vi må inför din tron i himlen stå!

1. Bräcklig båt i stormen strävar och i motvind kämpar fram. Alla uti båten bävar, vågen reser hotfull kam. 2. Finns det räddning? Mörk är natten, stjärnlös himmel välver sig över stormupprörda vatten där nu båten kränger sig. 3. Plötsligt syns nu något sväva, en gestalt på vattnet går, båtens manskap börjar bäva, darrar utav fruktan då. 4. Lyss! I stormen hörs nu rösten: Var ej rädda, det är jag! Välkänd stämma ger dem trösten, lugnar hjärtats skrämda slag. 5. Herren uti skeppet stiger, sträcker ut sin milda hand. Morgon randas, stormen tiger, båten säker når sin strand.

1. Herre, lär oss vara snälla mot varann, färdiga att hjälpa alltid när vi kan! 2. Så att vi kan märka den som har det svårt, också dela med oss av det som är vårt. 3. Far och mor - låt inget nånsin skilja dem från varandras kärlek, ifrån barn och hem. 4. När till sist du sedan någon till dig tar, trösta, Fader, alla dem som då är kvar.

1. Fast liten och svag jag är du, Gud, mig leder. Ditt öga med kärlek stor //: ser till mig neder. :// 2. Du, himmelske Fader, vet vad jag behöver. Jag har väl ej något då //: att ängslas över. :// 3. Om krafterna sviker mig, ger du dem åter och syndar jag, Gud, mot dig //: du mig förlåter. :// 4. Så låt på din sannings väg mig alltid bliva! Du vill ju ej, Fader kär, //: mig övergiva. ://

1. O hur glatt jag framåt ilar när hos Jesus hjärtat vilar! Var jag är och vart jag går är jag salig i hans sår. 2. O hur må det mig ej glädja att min Jesus velat kläda mig i sin rättfärdighet som av inga brister vet. 3. Bort från världen och dess vimmel till mitt fadershem, min himmel är jag färdig flytta när det min Jesu vilja är. 4. Där jag hemma är hos Herran, från all synd och oro fjärran, där min själ, förlossad, glad bor i levande Guds stad. 5. O hur skall jag där ej sjunga Herrens lov med frigjord tunga bland de frälsta själars tal uti himlens fröjdesal! 6. Därför glatt jag framåt ilar när hos Jesus hjärtat vilar. Var jag är och vart jag går är jag salig i hans sår.

1. Jag är en gäst på jorden, mitt hem det finns ej här men jag får tro de orden: Mitt hem i himlen är, långt bortom tidens strand uti Emmanuels land. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är. 2. Där har jag mina vänner, där mötas vi igen, och en bland dem jag känner som är min bäste vän; det är min Herde god som göt för mig sitt blod. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är. 3. Till detta land jag vänder min håg och hämtar mod. Jag ser dess sköna stränder vid livets klara flod. En liten, liten tid, sen kommer han med frid. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är. 4. Där finns ej sorg, ej smärta, där finns ej någon nöd, där gråter intet hjärta, där finns ej någon död; blott fröjd och härlighet och evig salighet. Jag är en gäst på jorden, mitt hem i himlen är.

1. O jag vet en gång, då ej jordisk sång av mitt öra mer skall höras, då av denna värld med dess synd och flärd själen ej skall längre störas, då skall jublande jag inför tronen stå och min Gud och Lammet evigt prisa få. O jag vet en gång, då ej jordisk sång av mitt öra mer skall höras. 2. När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden. Fri från stoftets band här i jordiskt land själen njöt av himlafröjden, då jag med trons ögon klart här skåda fick allt vad Jesus gjort då han i döden gick. När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gick de upp till höjden. 3. O min Herre kär, skall i himlen där även mig din frid tillhöra? O skall också jag, nu så arm och svag, då med dig få sällskap göra? Ja, jag är ju din, skall evigt så förbli. Du mig köpt och löst och står mig trofast bi. Därför, Herre kär, skall i himlen där även mig din frid tillhöra. 4. Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara, i det goda land stå med palm i hand, frälst för evigt från all fara. Då jag somnat in i tro på Jesu sår, väcker han mig upp - jag segerkronan får! Jordens strider jag glömma skall en dag och hos Jesus evigt vara.

1. Jesus, kom att ditt barn välsigna som kämpar i världen sin strid! Räck mig handen och kom du mig nära, en dignande kan du ju bära, för mig hem till evig frid! 2. Jag försmäktar av tidens sorger, om jag ej får krafter av dig. Och när synden vill fresta och plåga och släcka min flämtande låga, sänd din hjälpare till mig! 3. Gud, din vilja, din väg ger trygghet, blott sorg på min väg jag ju fann. Tron och kärleken vill ju blott digna, med eld kan du lampan välsigna, endast du mig hjälpa kan. 4. Jesus, kom du och hjälp mig även när dödsstundens vågsvall sist slår över kämpen som dödstrött i båten vill få all sin synd här förlåten och din nåd blott litar på!

1. Vitklädda skaror går längs stranden, kristallklar flyter floden fram. Jublande kör med segerpalmer i hand, där finns ej sorg i livets land. Tänk att få sjunga, jubla, hjärtat det rör, med Jesus kär och änglars kör. 2. Jag vandrar här i jordens dalar, ser målet för min inre blick; Kristallklar flod där bortom jordlivets strid, här nere blott en liten tid. I vattnet speglas livets grönskande träd, på stranden gyllne ax och säd. 3. Där får jag skåda Herren Jesus, hans ansikte skall stråla klart. Och alla sorgens stigar glömmer jag snart när allt är blott och uppenbart. O, Jesus, led mig, jag är köpt med ditt blod, till stranden av den klara flod. 4. Med nya tungor får jag tacka, där harpors ljud skall klinga skönt, och alla strider, tårar glömmer jag där, ser allting nytt som skapat är. Vid flodens klara, friska, brusande gång förenas vi i Lammets sång.

1. Herre, så svag och syndig måste jag vandra här, längtande efter målet, vet att du stöder, bär. Här blir jag inte bättre, i detta syndens land, ändå jag får förtröstad fortsätta vid din hand. 2. Sådan jag är du bär mig, du stannar hos mig kvar. Din nåd och kärlek räcker, du vården om mig tar. Min egen kraft är ringa, jag tröttnar mången gång. Här uppå himlavägen ljuder min svaga sång. 3. Jag är en dålig stridsman, faller i strider här, jag är blott mask och lera, ikläd mig kraft som bär! Hjälp du mig Herre Kristus, när trött jag dignar ner! Lär mig att gå den vägen, där jag din kärlek ser! 4. Samvetets öra känner när jag bedrövat dig. Hjälp mig att vakna Herre, var gång du kallar mig! Kom till mitt hjärtas boning, lär du mig här att få del uti din försoning, för att din himmel nå! 5. Vandrar jag sorgsen, rastlös, du skänker tröst och ro, du gör mig lugn och modig, styrker min svaga tro. Under min gråt jag tackar, du ger mig kraft och mod. Sjunger till dig om glädjen, frälsning i Lammets blod! 6. Här är min lovsång ringa, tonen är alltför svag, klagande går jag ofta; du bär mig dag från dag, slösar med dina gåvor varhelst jag tröstlös går. Ordet ger kraft och ledning till dess jag målet når.

1. Är det sant att Jesus är min broder, är det sant att arvet hör mig till? O, så bort med alla tårefloder, bort med allt som här mig ängsla vill! 2. Gud min broder - under över under! Större nåd väl aldrig tänkas må! Fast jag ej kan tro det alla stunder, är jag salig på hans ord ändå. 3. Fastän ofta på ditt ord jag tvekar är dock saken alltid lika sann, men jag aldrig vill Guds ord förneka, ty min Jesus aldrig ljuga kan. 4. O det broderskapet, se det gäller mer än allt vad här man nämna kan. Ty i bredd med Jesus det mig ställer, ger mig rätt till samma arv som han. 5. Samma arv där uppe i det höga, samma himmel, samma Gud och Far. Herre, Herre, öppna blott mitt öga för de skatter jag dock verkligt har!

1. Fri från synden, löst är dess band! Kan du fatta det här i syndens land? Hjärtats djupa längtan en gång nått sin hamn uti Jesu famn. 2. Fri från synden är Kristi brud! Uti himlen jag får min vita skrud. Där med toner klara blott Guds lov en gång ljuder i min sång. 3. Fri från synden, sorger och kval, ifrån strider i jordens jämmerdal; brustit alla bojor som mig plåga gav, tårar torkas av. 4. Fri från synden - salighet blott! Av hans nåd får jag himlen till min lott. Då när alla skuggor ur mitt minne går råder evig vår.

1. Herre Gud, du är vår Konung, konungarnas Konung, du. Till dig får vi alltid komma, för du omsorg om oss har. 2. Tack för alla dina gåvor, tack för all din kärlek stor! På din nåd vi får förtrösta, för du omsorg om oss har. 3. I din hand så tryggt du bär oss, vi får vara dina barn, och till livets slut du lovat att du omsorg om oss har.

1. Den himmelska sången har fullare toner, den klingar mer ljuvlig, mer klar än jordisk musik, och mitt hjärta sig fröjdar att sången där ovan här nere får svar. O härliga lovsång i Guds paradis, när himlens härskaror uppstämmer hans pris. 2. Däruppe hörs sången likt dånet av vatten och himlen är full av dess brus. De saligas andar sin frälsare prisar och jublar av sällhet i himmelens ljus. O härliga… 3. Den himmelska sången blott de kan få sjunga som rening i blodskällan fått och prydda i Jesu rättfärdighetsklädnad från döden och domen till livet har gått. O härliga…

1. Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser. 2. Guds nåd, jag skälvde inför den men sedan gav den ro, och aldrig var den större än den dag jag kom till tro. 3. Jag kom ur tvivel, mörka djup, ur vanmakt och ur skam. Den nåd som bar mig intill nu skall bära ända fram. 4. Guds löften ger vår längtan svar, som klippan är hans ord. Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord.

1. Kan du giva ditt hjärta för tidigt åt Gud, som så tidigt dig slöt i sin famn? Kan du börja för tidigt att älska hans bud och bekänna för världen hans namn? 2. Månne ungdom och vår inte passar för Gud, inte lovsångens jublande röst? Månne hellre de tunga, de klagande ljud i den kalla, den vissnande höst? 3. O du vet ej vad lycka, vad salighet är, förrän Jesus har blivit din vän och fått släcka den evighetstörst som dig tär, om än ofta fördold för dig än! 4. O hur fattig din sång och hur kylig din vår, om ej Jesus har skänkt dig sin frid! Men med denna hur trygg mitt i stormen du står och hur viss i den växlande tid!

1. Låt oss med glädje vår Herre möta, han kallar oss att följa med. //:Låt oss tillsammans alla gå, sången är ny som ljuder då.:// 2. Alla tillsammans nu tackar honom, Skaparen, som oss gåvor gett. //:Lov, pris och ära till vår Gud som kom till oss med nådens bud! :// 3. Gud lämnar inte oss under bördan, sorgen i fröjd förbytas kan. //:Han glädjekällor öppna vill. Lov, pris och tack hör honom till! ://

1.Min framtidsdag är ljus och lång, Den räcker bortom tidens tvång, Där Gud och Lammet säll jag ser Och ingen nöd skall vara mer. 2.Ett oförgängligt arv jag har, I himlen är det i förvar, och under prövotiden här Min Fader ger vad nyttigt är. 3.Pris vare Gud, som ställt det så! Nu slipper jag att ängslig gå. För mig han ensam sörja vill och då bör jag ej hjälpa till. 4.Så har jag frid uti min själ Och sjunger glad: Nu allt är väl! Jag vandrar trygg vid faderns hand, Han leder mig till livets land. 5.Min Herre Jesus, lär du mig Att leva mera helt för dig Den lilla tid jag har igen På vägen hem till himmelen!

1.Länge sökte jag dig, Herre, lyssna till mig, håll mig kvar i din närhet tills en gång jag dig ser! 2.Ej min kraft räcker till när jag följa dig vill, håll mig kvar i din närhet tills en gång jag dig ser! 3.Herre, tröst du mig ger när mot korset jag ser, håll mig kvar i din närhet tills en gång jag dig ser! 4.Alla smärtande sår snart sin läkedom får. Håll mig kvar i din närhet tills en gång jag dig ser!

1.Snart min aftonklocka slår, dagens möda slutet når; Jag till herdens ömma vård skyndar mig från striden hård. 2.Snart jag till min Jesus far, glädjen där ej ände har, Synden där ej fläckar ger, intet kors mig trycker ner. 3.Snart en krona jag ock får när mitt lov till Fadern går, Då jag ibland änglar står och på klangskön harpa slår. 4.Snart en evig fröjdfull dag hos min Fader börjar jag, Intet dunkelt finns då kvar, alla frågor får sitt svar.

1.Jag vill sjunga för dig, mitt barn så kär, Om hur vacker en himmelens ängel är I skinande dräkten, jag tror den ler, Och guldgula lockar som glädjen ger. Därför trygga vi går: Änglaskarorna alltid vakande står. 2.Har du hört någon gång, mitt barn så kär, Hur en himmelens ängel kan verka här. Vid sjukdom i hemmet, vem hjälper mor? Den vårdande ängeln ibland oss bor. Därför trygga vi går: Änglaskarorna alltid vakande står. 3.När till skolan du går, mitt barn så kär, Över farliga stigar dig ängeln bär. Den följder dig stilla, vid sidan går, Beskyddar dig lilla, helt utan spår. Därför trygga vi går: Änglaskarorna alltid vakande står. 4. Vill du möta en ängel, mitt barn så kär? Mera sällan det sker uti världen här. En gång när ditt öga skall slockna ut, Vid bädden han vakar till livets slut. Därför trygga vi går: Änglaskarorna alltid vakande står.

1.Min sång skall bli om Jesus, den enda tröst jag vet. Han kröner mina dagar med nåd och trofasthet. Han lär mitt hjärta sjunga, han är ock själv min frid. Min sång skall bli om Jesus i klar och mulen tid. 2.Min sång skall bli om Jesus, det blödande Guds Lamm, Som burit mina synder en gång på korsets stam, Som i sin död förlossat min själ ur dödens band och blivit för mig vägen till härlighetens land. 3.Min sång skall bli om Jesus, som än bevarar mig och med sin nåd och tuktan mig håller kvar hos sig. Att jag ej går förlorad, det gör hans trofasthet. O skulle jag ej tacka i evighet för det? 4.Min sång skall bli om Jesus på vägen hem, till jag Står jublande och salig för honom själv en dag. Och där bland alla frälsta vid livets klara flod, Min sång skall bli om Jesus som löst mig med sitt blod.

1. Skynda till Jesus, Frälsaren kär! Se, i sitt ord han vägen oss lär. Ja, mitt ibland oss står han nu här, ropande vänligt: Kom! Ljuvligt, Ljuvligt bliver det förvisst när vi rena från all synd och brist, Alla tillsammans mötas till sist, hemma hos Herren Gud! 2. Kom till mig alla! Ljuder hans röst. Han vill os skänka glädje och tröst. Må han sin boning få i vårt bröst! Lyssna o själ, och kom! Ljuvligt, ljuvligt... 3. Ännu idag är han bland oss kvar, ännu en kärleksbjudning han har. Hör nu hur milt han kallar envar: Lyssna, o själ, och kom! Ljuvligt, ljuvligt...

1. Tätt vid korset, Jesus kär, hjälp mig alltid bliva, Vid den hälsoflod som där liv envar vill giva! Korset blott, korset blott må förbli min ära, Tills på andra stranden jag får dig vara nära! 2. Tätt vid korset först jag fann nåden underbara. Tätt vid korset först jag såg morgonstjärnan klara. Korset blott... 3. Tätt vid korset, o Guds Lamm, ställ dess bild framför mig, Och att i dess skugga gå ständigt villig gör mig. Korset blott... 4. Tätt vid korset vill jag så hoppas, bida, vaka, Tills jag frälst på himlens strand evig fröjd får smaka. Korset blott...

1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder - vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min faders händer: skulle jag som barn väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta giver ju åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. 2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara. Om än oviss syns min vandrings stig. “Som din dag, så skall din kraft ock vara.” Detta löfte gav han mig. 3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, och att ej den dyra tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad än mig händer taga av din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått ditt goda land. 1. Päivä vain ja hetki kerrallansa, siitä lohdutuksen aina saan. Mitä päivä tuokin tullessansa, Isä hoitaa lasta armollaan. Kädessään hän joka päivä kantaa, tietää kaiken, mitä tarvitsen, päivän kuormat, levon hetket antaa, murheen niin kuin ilon seesteisen. 2. Joka hetki hän on lähelläni, joka aamu antaa armonsa. Herran huomaan uskon elämäni, hän suo voimansa ja neuvonsa. Surut, huolet eivät liikaa paina, ne hän ottaa itse kantaakseen. ”Niin kuin päiväs, niin on voimas aina.” Tähän turvaan yhä uudelleen. 3. Kiitos, Herra, lupauksestasi, siinä annat minun levätä! Kiitos olkoon lohdutuksestasi, annat voimaa sanan lähteestä! Suo mun ottaa isänkädestäsi päivä vain ja hetki kerrallaan, kunnes johdat minut kädelläsi riemun maahan, päivään kirkkaimpaan.

1. Hur ljuvligt klingar Jesu namn för varje trogen själ. Det lindrar kval, det helar sår, det fröjdar mig så väl. 2. Det lyfter upp ett krossat mod, det stillar storm och strid. Åt hungriga det skänker bröd och ger den trötte frid. 3. O dyra namn, min sköld, min borg, min klippa och mitt råd, min rika, aldrig tömda skatt av outsäglig nåd. 4. Min Frälsare, min vän så god, min konung och min Gud, mitt liv, mitt allt, dig bringar jag med fröjd min lovsångs ljud. 1. On Jeesus nimi ihanin sielulle uskovalle. Se lohdun antaa vaivoihin, tuo rauhan ristin alle. 2. Se rohkaisee ja puhdistaa ja hoitaa särkyneitä. Se uupuneita vahvistaa ja ruokkii nääntyneitä. 3. Se nimi kallioni on ja linna luja Herran. Sen rikkaus on loputon, muu kaikki viedään kerran. 4. Oi Jeesus, veli, ystävä ja paimen, kuninkaani ja tieni, koko elämä, sua kiitän, auttajaani.

1. Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren. Hon är Guds egen byggnad, den nya skapelsen. Hon var den Kristus sökte med evangelium, den brud han återlöste från världen med sitt blod. 2. Fast spridd i många länder är kyrkan endast en och har en enda Herre och en bekännelse. Av vatten född och Ande till ett och samma hopp hon går till löfteslandet med samma resekost. 3. Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid. Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet. 4. När lögn och våld förmeras, var är då jordens salt? Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall? Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ, en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn. 5. Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son, det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd. Guds helgon och martyrer betygar det med blod. Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor. 1. On Kristus kirkon Herra, sen luoja ainoa, hän Hengen sille antaa vedellä, sanalla. Maan alhoista sen etsi hän morsiamekseen ja osti kuolemallaan iäksi itselleen. 2. Kansoista kooten yhteen hän uhriverellään sen yhteen uskoon liittää ja yhteen elämään. Hän, Kristus, yksi Herra, kaikilla lahjoillaan yhdessä pöydässänsä rakentaa kirkkoaan. 3. Ja vaikka maailmassa on kirkko vieras niin, häväisty, haavoitettu, revitty uuvuksiin, sen pyhät vartiossa kuitenkin odottaa, yön valta milloin päättyy ja aamu aukeaa. 4. Näin seurakunta Herran melskeessä taistelun tähyää täyttymystä rauhansa luvatun. On kerran juhlariemu silmissä voittajan, ja kilvoituksen kirkko on kirkko kunnian. 5. Vaan nyt jo yhtyy Herraan se kolmiyhteiseen ja riemuitsevaan kirkkoon, pyhien autuuteen. Voimasi, Kristus, anna nyt kuuliaisuuteen, armossa meidät kanna juhlaasi taivaaseen.

1. Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindrar den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem, sin Far. 2. Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen. Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro. 3. Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når.

1. Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Till dig, o Gud, som är barnens vän, min håg och tanke jag vänder. 2. Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig och mina böner vill höra. 3. Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga! Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga. 4. Jag är en planta uti din gård, för evigheten uppdriven, jag var knappt till när i fadersvård åt dig jag redan blev given. 5. Så håll du över mig än din hand, min Fader god utan like, och låt mig växa för livets land som är ditt himmelska rike. 1. Mä silmät luon ylös taivaaseen ja yhteen käteni liitän. Sua Herra, ystävä lapsien, nyt hartain mielin mä kiitän. 2. Sua riemullista on ylistää, ja mielelläni sen teenkin. Ei sulta pieninkään unhoon jää, vaan katsot myös vähäiseenkin. 3. Oi kiitos lahjoista, joita suot, niin paljon hyvyyttä riittää. Ja aina iloa uutta luot, en osaa kaikesta kiittää. 4. Mä taimi olen sun tarhassas ja varten taivasta luotu, sun armollisehen huomahas jo syntymästäni suotu. 5. Mua suojaa sä, Isä armoinen, sun Henkes voimalla vielä ja tieni johdata taivaaseen, iäiseen elohon siellä.

1. Närmare, Gud, till dig, närmare dig! Om det än blir ett kors som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 2. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, blir än min huvudgärd hårdaste sten, skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 3. Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege rest upp emot skyn. Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 4. Vaknad, jag reser glad stenen så hård såsom mitt Betel upp minnet till vård. Natten ju förde mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 5. Sist, när jag ställa får uppåt min färd och ren till ända är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig! 1. Käyn kohti sinua, oi Herrani, tietäni viitoittaa pyhä ristisi. Virteni matkalla soi täynnä toivoa. Käyn aina, Herrani, kohti sinua. 2. Kun päivä pilvinen tien pimentää, kun synkkä, raskas yö usein yllättää, niin katseen kaipaavan taivaalle kohotan. Käyn aina, Herrani, kohti sinua. 3. Suo, että näkisin tien taivaaseen, vaikka se peittyisi vaivaan, murheeseen. Lohduta sanalla, uskoa vahvista. Käyn aina, Herrani, kohti sinua. 4. Kun taival päättynyt on päällä maan, käyn luokse Jeesuksen riemuun ihanaan. Ei tuska yltää voi, kirkkaana laulu soi. Käyn aina, Herrani, kohti sinua.

1. Invid Babylons floder satt Israel i band. Kunde där inte sjunga glatt i ett fjärran land, såg med längtan mot hemmets strand, mot Sions berg, det kära. Hängde harpan upp för att i stället bojor bära. 2. För Guds folk leder vägen än genom främlingsland, men vid slutet likväl av den väntar hoppets strand. Trofast ledd av din Faders hand skall du till målet hinna, och långt mer än här du tänkt av frid och glädje finna. 3. Jordens dagar och år må fly, fly med strömmens far, ty Guds nåd är var morgon ny och han kommer snart! Ordet säger det ju så klart, du får vid löftet vila och i tron med glädje se din levnads stunder ila. 4. Tänk, när från denna jord en gång Gud skall hämta dig från allt ont och allt tidens tvång, från din törnestig. Han skall bära dig hem till sig, där skall du glädje njuta, där all jordens nöd och oro skall för evigt sluta. 5. O, visst skall du dig känna då som en drömmande, när Guds nåd du får fullt förstå och med undran se hur han frälst dig från allt ditt ve. Då skall med helig tunga du en himmelsk lovsång till din Herrens ära sjunga! 6. Du som äger i Jesu blod full förlåtelse, du som har i hans lydnad god all din helgelse - vänta stilla din Frälsare! Och sen när dagen svalkas; lyft ditt huvud upp med fröjd, ty din förlossning nalkas!

1. Mod att hoppas, o min Herre, i min själ bevara du, att med glädje jag dig tackar i mitt hjärta för din nåd. Sorgens mörka dimmor viker sakta bort. 2. Mod att hoppas, o min Herre, i min själ bevara du, att med glädje jag här alltid till min vardagsgärning går. Du är Jesus, nära, morgonstjärnan klar. 3. Mod att hoppas, o min Herre, i min själ bevara du, att med glädje jag min vandring gör tillsammans med dig här, tills den ljusa stranden jag får nå en gång.

1. Jesus kär, gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli! Då åt at andra nåd du skänker, gå ej mig förbi! Jesus, Jesus, Låt mig bönhörd bli, och då andra du välsignar, gå ej mig förbi! 2. Låt ock mig vid nådatronen finna himmelsk ro, då jag sjunker ned förkrossad! Herre, lär mig tro! Jesus, Jesus.... 3. Blott på din förtjänst jag kommer och din nåd begär. Intet i mig själv jag äger: fräls mig som jag är! Jesus, Jesus... 4. Du är all min glädjekälla, mer än liv för mig. Vad i himlen, vad på jorden har jag utom dig! Jesus, Jesus...

1. Till klangen av harpor en skara en gång står för Jesus och sjunger med fröjd en ny sång: Han oss älskat, hans oss renat ifrån all vår synd. Hans är äran och lovet för evigt. Amen. 2. En gång de av synden nedfläckande var, nu i renande dräkter de jublar envar. Han oss älskat... 3. Sin ovän till präst och till kung har han gjort: han har köpt oss och lärt oss att sjunga. Hur stort! Han oss älskat... 4. Så hopplös och hjälplös var syndare är, om ej Gud honom renar och blir honom kär. Han oss älskat... 5. I jubel vår lovsång skall ljuda en gång. alla trogna med oss stämmer in i vår sång. Han oss älskat...

Igen reklam

Sions sånger ring bort

Hej

Ära vare Gud!